Idag fick jag äntligen ändan ur vagnen och gick och hämtade min cykel vid stationen. Till min stora förvåning stod den faktiskt kvar trots att den stått där i över en vecka nu och var bara låst med låset på bakdäcket. Men glädjen över det blev inte så långvarig. Hann bara cykla ett par minuter när något plötsligt kändes väldigt konstigt. Bakhjulet höll på att wobbla som om något fastnat. Hoppar av och ser först ingenting. Sen får jag syn på problemet och förstår först inte vad det är jag ser. Har bildats en stor bubbla på bakdäcket!?! Saken är den att däcket består av två lager, ett inner och ett ytter däck. Ytterdäcket har spruckit och där har innerdäcket tryckts ut som världens största gummibubbla! Ser såå sjuuuukt roligt ut!!! Två väldigt snälla förbipasserande hjälper mig att släppa ut luft ur däcket så bubblan försvinner och sen får jag leda hem cykeln. Måste köpa ett nytt däck nu, undrar hur fan man byter däck????
Till något helt annat. Jag har alltid varit så himla avundsjuk på personer som vet precis vad dom vill bli. Ni vet sånna som ända sen dom är små vet att när jag blir stor ska jag bli veterinär eller skådespelare eller arkitekt eller astronaut eller vad det nu kan vara. Jag har aldrig haft så. Eller visst hade jag väl perioder när jag var yngre lite halvhjärtat ville bli läkare eller forskare eller advokat. Men aldrig så starkt att jag varit helt säker.
Plus att det berodde alltid på någon film eller TV-serie. Forskare ville jag bli under min Jurassic Park- period. Det berodde på att jag ville vara som tjejjen i filmen och åka runt i djungeln och upptäcka spännande saker (helst då en ö full av dinousarier eller nått.) I verkligheten är ju forskare snarare instängda i laboratorier och chansen att upptäcka något spännande är knappast så stor.
Läkare har jag ju velat bli lite till och från, men idén kommer framförallt från Skärgårdsdoktorn. Jag ville bli som mamman i serien och jobba i Afrika som "Läkare utan gränser" och verkligen göra något nyttigt och hjälpa mänskligheten. Detta är väl något som jag faktiskt skulle kunnat göra, men min önskan att hjälpa männskligheten har avtagit med åldern. Känns som det är mer än tillräckligt att försöka hjälpa sig själv.
Advokat ville väl alla bli när man tittade på Ally McBeal eller någon annan advokatserie. Massa galna och spännande fall och självklart all kärleksdrama på kontoret! Samma sak hade jag med CSI och planer på att bli kriminaltekniker. Å nu kommer jag på att under intensiva läsarperioder har jag även haft halvhjärtade drömmar om en författarkarriär.
Poängen är att inget av det ovan har varit någon riktigt stor dröm, och inte så realistisk. Skulle ha varit så skönt att haft ett mål att sträva efter. Nu har jag istället av en slump läst medinteknisk ekonomi i tre år och fortsatt ett år till med ekonomin för att bli civilekonom. Jaha....VAD SKA JAG JOBBA MED SEN DÅ?!? Finns många saker man kan göra som ekonom som verkar helt OK och som jag säkert skulle trivas bra med, men.....Är det tillräckligt!? Jag vill ju ha ett jobb och karriär som man älskar! Ett jobb som man verkligen tycker är kul, men jag vet inte vad?
Ibland får jag lust att bara skita i hela min utbildning och jobba på kortis. Jag älskar ju faktiskt att jobba där. Barnen är så himla underabara och man får ut så mycket själv av det jobbet. Plus att jag vet att det passar mig. Flera av barnen tyr sig verkligen till mig och trots att jag bara jobbat som vikarie har jag liksom fått utökat ansvar exempelvis genom att vara där extra om det är ett speciellt svårt barn eller jobba själv med en annan vikarie (vilket man inte får annars). Att jobba där ger en så himla mycket kärlek! Men sammtidigt kan jag verkligen känna mig trött på det efter att ha jobbat en hel sommar och det är ganska slitigt. Sen är det ju väldigt dåligt betalt. Men gud vad jag saknar barnen nu när jag inte varit där på länge!!!
Sen trivdes jag ju faktiskt väldigt bra även på extrajobbet som controllerassistent som jag haft nu i höst. Visst, det blev lite långtråkigt emmellanåt att bara sitta framför en dator. Men det roliga var att se hur ens arbete växte fram och att man liksom bidrog med sin del i ett så stort företag. Lista ut bästa sättet att lösa ett problem och hur man skulle göra det snyggt. Och kul med själva "buissneskänslan" med kaffe i plastmuggar, powerpoint möten och deadlines. Så det är inte det att jag ångrar min utbildning. Jag vill nog göra karriär och gå på möten i skräddarsydd dräkt och ha kick off och allt sånt. Men sammtidigt kanske inte...???? Hur vet man vad man vill????
Till något helt annat. Jag har alltid varit så himla avundsjuk på personer som vet precis vad dom vill bli. Ni vet sånna som ända sen dom är små vet att när jag blir stor ska jag bli veterinär eller skådespelare eller arkitekt eller astronaut eller vad det nu kan vara. Jag har aldrig haft så. Eller visst hade jag väl perioder när jag var yngre lite halvhjärtat ville bli läkare eller forskare eller advokat. Men aldrig så starkt att jag varit helt säker.
Plus att det berodde alltid på någon film eller TV-serie. Forskare ville jag bli under min Jurassic Park- period. Det berodde på att jag ville vara som tjejjen i filmen och åka runt i djungeln och upptäcka spännande saker (helst då en ö full av dinousarier eller nått.) I verkligheten är ju forskare snarare instängda i laboratorier och chansen att upptäcka något spännande är knappast så stor.
Läkare har jag ju velat bli lite till och från, men idén kommer framförallt från Skärgårdsdoktorn. Jag ville bli som mamman i serien och jobba i Afrika som "Läkare utan gränser" och verkligen göra något nyttigt och hjälpa mänskligheten. Detta är väl något som jag faktiskt skulle kunnat göra, men min önskan att hjälpa männskligheten har avtagit med åldern. Känns som det är mer än tillräckligt att försöka hjälpa sig själv.
Advokat ville väl alla bli när man tittade på Ally McBeal eller någon annan advokatserie. Massa galna och spännande fall och självklart all kärleksdrama på kontoret! Samma sak hade jag med CSI och planer på att bli kriminaltekniker. Å nu kommer jag på att under intensiva läsarperioder har jag även haft halvhjärtade drömmar om en författarkarriär.
Poängen är att inget av det ovan har varit någon riktigt stor dröm, och inte så realistisk. Skulle ha varit så skönt att haft ett mål att sträva efter. Nu har jag istället av en slump läst medinteknisk ekonomi i tre år och fortsatt ett år till med ekonomin för att bli civilekonom. Jaha....VAD SKA JAG JOBBA MED SEN DÅ?!? Finns många saker man kan göra som ekonom som verkar helt OK och som jag säkert skulle trivas bra med, men.....Är det tillräckligt!? Jag vill ju ha ett jobb och karriär som man älskar! Ett jobb som man verkligen tycker är kul, men jag vet inte vad?
Ibland får jag lust att bara skita i hela min utbildning och jobba på kortis. Jag älskar ju faktiskt att jobba där. Barnen är så himla underabara och man får ut så mycket själv av det jobbet. Plus att jag vet att det passar mig. Flera av barnen tyr sig verkligen till mig och trots att jag bara jobbat som vikarie har jag liksom fått utökat ansvar exempelvis genom att vara där extra om det är ett speciellt svårt barn eller jobba själv med en annan vikarie (vilket man inte får annars). Att jobba där ger en så himla mycket kärlek! Men sammtidigt kan jag verkligen känna mig trött på det efter att ha jobbat en hel sommar och det är ganska slitigt. Sen är det ju väldigt dåligt betalt. Men gud vad jag saknar barnen nu när jag inte varit där på länge!!!
Sen trivdes jag ju faktiskt väldigt bra även på extrajobbet som controllerassistent som jag haft nu i höst. Visst, det blev lite långtråkigt emmellanåt att bara sitta framför en dator. Men det roliga var att se hur ens arbete växte fram och att man liksom bidrog med sin del i ett så stort företag. Lista ut bästa sättet att lösa ett problem och hur man skulle göra det snyggt. Och kul med själva "buissneskänslan" med kaffe i plastmuggar, powerpoint möten och deadlines. Så det är inte det att jag ångrar min utbildning. Jag vill nog göra karriär och gå på möten i skräddarsydd dräkt och ha kick off och allt sånt. Men sammtidigt kanske inte...???? Hur vet man vad man vill????
2 kommentarer:
haha lät faktiskt riktigt skojigt de där med däcket, kan inte riktigt se de framför mig dock :P synd tt du inte tog kort :D
Förstår att det är jobbigt att du inte vet vad du vill jobba med och förstår lite av det du säger även om jag för min del är väldigt säker på att det är juridik jag vill syssla med, vet dock ännu inte riktigt inom vad :P mn det är ju inget som säger att du kan proba på ekonomi jobbet ett tag och känner du att du inte trivs kan du ju alltid gå tillbaka och jobba på kortis. Det viktigaste är ju trots allt att man blir glad av det man jobbar med för annars orkar man ju inte jobba.
Ses på fre :D
Puss // Sara
Kul...bra skrivet ja ville kommentera igår men va för trött...
Då när jag läste det så ville ja säga så mycket....nu är jag trött på ett annat sätt....Nu säger ja kort....känner igen mig...det kommer att lösa sig ...du bhöver inte orora dig....fortsätta att tänka kanske lite som en norrlänning....lugnt...Kommer ihåg hur de va....Kram
Skicka en kommentar